Miljö, tid och rum (3)

”Blackeberg. Man tänker kanske kokosbollar, tänker kanske knark ”Ett anständigt liv.” Tänker tunnelbana, förort. Sedan tänker man inte så mycket mer. Bor väl folk där, som på andra platser. Det var ju därför det byggdes, för att folk skulle ha någonstans att bo. Ingen naturlig framväxande plats, nej. Här var allting indelat i enheter från början. Folk fick flytta in i det som fanns. Betonghus i jordfärger, utslängda i grönskan. När denna historia utspelar sig har Blackeberg som ort existerat i trettio år. Man skulle kunna tänka sig en pionjäranda. Mayflower; ett okänt land. Ja. Föreställa sig de obebodda husen som väntar på sina människor. Och där kommer de!”

När händelsen utspelar sig är vi i Sverige, framförallt i Stockholm och året är 1981. John Ajvide Lindqvist har varit tydlig med var, när och hur länge verket förflyter. Romanen utspelar sig mellan 21 oktober och 12 november, ungefär tre veckor. Den tidsrymd känns realistisk med tanke på vad som sker i boken. Ramverket kan liknas vid en dagbok eller en journal där varje kapitel är daterat. Händelseförloppet presenteras i kronologisk följd, men från olika perspektiv. Även samma händelse beskrivs från olika håll vilket gör att miljö, tid och rum känns större.

Realism och romantik om vartannat, så skulle vi beskriva boken. Berättelsen utspelar sig på verkliga platser. Blackeberg, Vällingby och Hässelby är samhällen som existerar, vilket gör att det känns närmare, mer tätt inpå oss. Bilden som de flesta har av en stockholmsförort är också väldigt tydlig och enkel att relatera till. Höghus och betong, grått och utsatt, en aning bortglömd. Man ska dock inte tro att det bara är negativa företeelser. Man stöter även på guldkorn, som exempelvis hos Oskars pappa. Hur han beskriver det lilla samhället, de små vägarna och huset med meningar som ger en varm känsla. Många händelser när det gäller framförallt känslosamma händelser är så detaljerat beskriva att omgivningen, det gripbara, substantiva, blir suddigt. Miljöbeskrivningen har även en symbolisk funktion, både med karaktärernas egenskaper och med själtillstånd. När Oskar är dyster känns världen gråare, mer skräckinjagande medan när han känner sig oövervinnlig så känns världen så liten, och får en annan form av belysning, ljusare, lättare. Men boken består inte bara av en realistisk skildring. Romantiken kommer in i bilden. Vampyrer, något övermänskligt. Det gör att miljö och tid på något sätt känns missanpassat men samtidigt så felfritt. Dagens människa som ständigt letar efter nya kickar, möjligtvis förhoppningar om att det otänkbara ska inträffa. I denna bok, får man minst sagt ett möte med något otänkbart.

Relationerna som karaktärerna har till sig själva men även till andra speglas också ganska väl, vilket gör att tid och rum på ett sätt blir obegränsat, Det är frågor som alltid finns med oss, dilemman eller frågor som aldrig går ur tiden. Som Virginias och Lackes relation, hur två personer kan känna samma sak men ändå inte vara på samma nivå. Hur Jocke vill ändra sitt liv, bryta sig loss och frigöra sig från måsten. Göstas liv som liknas vid en människas förfall, Morgan som är den inbundne och i Håkans fall, hur kärlek kan få en att göra de mest absurda handlingar. Även huvudkaraktären Oskar, hur han mobbas och misshandlas både verbalt och fysiskt. Men även hur hans mamma och pappa på något sätt glömmer bort, eller inte vill se vad som egentligen händer Oskar. Det finns så många karaktärer, så många att känna samhörighet till. Därav får tid och rum en känsla av oändlighet.

Johns val av miljö, tid och rum är något annorlunda. Hans sätt att beskriva och framföra sakerna ger någon mindre form av adrenalinkick och gör att man skyndar sig lätt genom raderna för att kunna byta blad. John är en författare med stil och fantasi, en ruskigt bra bok.