Bokcirkel 2, Låt Den Rätte Komma In

Efter diskussion fram och tillbaka kom vi fram till att boken; ”låt den rätte komma in” är skriven i tredje person med inslag av den allvetande berättaren. Den är skriven från ett utifrånperspektiv där vi utan information om tankar och känslor får bilda vår egen uppfattning, alltså tredje person. Men då och då får vi faktiskt reda på karaktärernas känslor och dess tankar, men obegränsad av tid och rum, alltså den allvetande berättaren. Vissa händelser i boken är väldigt ytligt beskrivna då man får ta användning av sin fantasi och tidigare erfarenheter för att kunna tolka. Andra delar av boken är mycket detaljerat beskrivna, ett bra exempel på detta är när vi får följa en händelse genom en ekorres ögon.

John Ajvide Lindqvist skriver med mycket inlevelse i texten. Vi får en klar bild över hans beskrivningar av vad som händer, hur det ser ut och vilken känsla som uppstår. Historien förmedlar en väldigt stark känsla vilket gör att det bildas sympati till de olika karaktärerna. Även om dessa gör hemska och elaka saker tycker vi fortfarande om personerna och ”hejar” på dem. Exempel på detta är Eli, även att hon är vampyr och dödar andra människor hatar vi inte henne utan tycker fortfarande om henne. Vi tycker synd om henne när hon inte fått blod på länge och blir svag, men även på grund av den ensamhet hon lever i. Vi tycker också synd om Oskar även att han stjäl saker. Hans utanförskap sätter starka känslor och det spelar nog ingen roll vad han än hade gjort, för vi skulle fortfarande stå på hans sida. Detta gäller även Håkan kom vi fram till i gruppen, man kan känna en viss sympati för honom trots alla hemskheter han gjort. Det är som om man får en nära relation till var och en av karaktärerna vilket vi tycker är mycket intressant och skickligt gjort av författaren.

Det som är lite extra intressant med boken är att den är uppdelad på ett sådant sätt att vi först får följa en person genom en händelse för att därefter få följa nästa person och dennes synvinkel genom samma händelse. Det kan låta som om det blir tråkig upprepning, men vi tycker att författaren har lyckats väldigt bra och man får mer förståelse. Om något varit lite oklart tidigare får man detta förklarat för sig efter att ha fått reda på bådas synvinklar. Det skulle kunna beskrivas med små ”aha-upplevelser”. Tillexempel om Eli gör på ett visst sätt och man inte riktigt förstår får man detta förklarat för sig när man följer Oskars synvinkel genom händelsen. Detta sker även ofta mellan Virginia och Lacke.

Skrivsättet gör att man dras in i historien och kan följa den på ett flytande och tilltalande sätt. Ajvide Lindqvist har en förmåga att locka fram ens tankar och få en till att använda sin fantasi. Det gör att man kan leva sig in i historien på ett nästan verkligt sätt. Det är gentolkning på hög nivå. Han har även en förmåga att på ett lysande sätt blanda tredje persons berättarstil med den allvetande berättaren. Ett flyt upplevs mellan stilarna vilket likaså blir mycket tilltalande. När man får reda på händelser utifrån olika perspektiv blir historien genast mer tänkvärd. På detta sätt får vi reda på hur olika personer tänker och tycker om saker och ting vilket förstärker intresset att läsa vidare. Vi tror just att han har valt att skriva på detta sätt för att fånga läsaren från första stund och få denne insatt. Det är inte helt lätt men vi tycker att han har lyckats.





Joy B Canderudh, SP3K