Till skillnad från handlingen är miljöerna i boken verklighetstrogna. De enda platserna som inte är verkliga är de som Oskar upplever i sin fantasi när han kysser Eli. Det är ju inga platser karaktärerna är på, utan är ställen som någon upplever via sina tankar.
Vi får läsa om flera olika människors vardag under loppet av en månad. Både personerna vi får läsa om och händelserna de är med om är väldigt olika. Däremot är miljön och de geografiska ställena densamma. Historian utspelar sig i en förort till Stockholm, Blackeberg. Vi får en tydlig bild av staden via de olika karaktärerna eftersom de inte besöker samma platser. T ex är Lacke och hans gäng mycket på Blackebergs krog. Oskar är i skolan, på lekplatsen och i badhuset. Blackeberg beskrivs även när karaktärerna förflyttar sig från en plats till en annan. Författaren ger även läsaren en ingående beskrivning av Tranebergsbron samt lite beskrivningar hur man tar sig till och från Blackeberg via buss och tunnelbana. Avståndet till Oskars pappa och till Stockholm beskrivs även i boken och på så sätt uppfattar vi att Blackeberg är en verklig plats.
Om storyn hade utspelat sig på sydpolen eller på andra sidan jordklotet i ett okänt land hade boken inte varit lika intressant enligt mig. Den hade blivit för overklig. Men nu finns platserna på riktigt och miljöbeskrivningarna är så pass bra och verklighetstrogna att man börjar fundera på om vampyrer faktiskt existerar. Dessutom sker händelserna inom normala tidsgränser och historian (bortsätt från vampyr biten) känns verklighetstrolig.
Som nämnts tidigare har vi fått läsa om staden i helhet. Vi har läst om bostadsområdet, sjukhuset, affären osv., men författaren har även valt att fördjupa sig inom platserna. Ta exempelvis bostadsområdet där Oskar, Lacke och Tommy bor. Där har Eli och Oskar visat oss att det finns en lekplats med en klätterställning. De har också visat oss att lägenheterna har balkonger. Dessutom fick vi läsa om källaren och soprummet. Karaktärerna har även beskrivit avståndet till kiosken, skolan och tunnelbanan.
Med tanke på att vi får besöka så pass många platser är de beskrivna olika ingående. Lindqvist ger oss en hel del information men låter oss bestämma findetaljerna. Om jag återgår till exemplet bostadsområdet så har vi inte fått veta hur höga husen är, hur husen står gentemot varandra och vilken färg de har. Jag ser höghusen som gråa och att de har åtta våningar, en plats som jag ser som ett slumområde. Tack vare författarens beskrivning har jag automatiskt återkopplat boken till denna plats som ligger i utkanten av Malmö.
Förutom att man får en tydligare bild av platserna får man även en bättre inblick av karaktärerna tack vare miljön. Gösta är ett bra exempel, första gången vi möter honom är när han sitter på krogen med sina kompisar. Han stinker urin. Som läsare trodde jag att han var uteliggare och hade kissat på sig. När Lacke och hans gäng sedan besökte Göstas hem så bodde där flera katter och det framgår ganska tydligt att han är en sann kattvän. Man inser hur skabbigt Gösta bor och förstår också varför han inte vill ta kontakt med polisen. Jag tycker det är lite typiskt en udda människa att bo med så många katter och tycker därför det känns rimligt att Gösta är en alkoholist.
Vädret i boken visar att det är en kall och ruggig vinter (typiskt skräck och romantiken) . I början av varje kapitel visar författaren att det är en ny dag, eller som i somliga fall att det är kväll. Där står även datum så vi vet att händelserna utspelar sig i oktober och november någon gång på 1980-talet. Händelser utspelar sig på olika tider på dygnet, vilket gör att boken känns mer levande. Även perioden och tiderna för händelserna känns realistiska.
Nästan hela boken är i kronologisk ordning, du får läsa om scenerna i rätt ordning under kapitlets datum. Lindqvist använder sig också av retrospektion. T ex börjar Håkan tänka tillbaka på den skolan han blev avskedad från för att han var pedofil. Då förstår man att det var därför han åkte till biblioteket i början av boken och att det framförallt var därför han bodde tillsammans med Eli. En annan tillbaka blick är när Tranebergsbron beskrivs, man får först vara med om när den invigdes och sedan slungades man in i storyn där mannen som varit på dejt fick syn på Håkan. Det finns inga framåtblickar i boken.
Det som är speciellt för just denna bok är att alla scener är simultana skeenden. Som jag nämnt tidigare så skiftar boken mellan ett flertal personer och under samma dag och tid gör dessa personer olika saker. Det tycker vi gör boken mer levande och intressant. Det är intressant att se samma händelse från en annan synvinkel. Du får även då en annan uppfattning om personerna och känner lättare sympati för alla. Det hade varit tråkigt om man bara hade läst om Oskar och bara fått höra Oskars version av berättelsen.
Caroline
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar