LÅT DEN RÄTTE KOMMA IN BOKCIRKEL 2

Den tredje personens perspektiv samt den allvetande berättarens perspektiv anser vi att John Ajvide Lindqvist använder under hela bokens gång och man kan finna de tydliga faktorerna ständigt mellan texterna. Vid de olika styckeindelningar i boken så ändrar han oftast karaktärerna vilket medför ändring av tid och rum men dels de olika karaktärernas tankar och motiv. Ett tydligt exempel på detta, är när Oskar funderar kring Elis sanna bakgrund efter den otäcka incidenten i soprummet. Där kan man läsa om hur Oskar närmar sig Elis sanna identitet vilket oroar honom oerhört mycket. Vid nästa styckeindelning använder sig John för att fokusera mer på Virginias underliga känslor efter överfallet av Eli. Övergången täcker de väsentligaste faktorerna för den allvetande berättar perspektiv då både parterna inte befinner sig på samma plats, tids ändring och uttrycker sina egna tankar. Men vid vissa tillfällen så används endast den tredje personens perspektiv då läsaren får med hjälp av sin fantasi samt tidigare händelser tolka vissa situationer själv.

Genom att använda den allvetande berättarens perspektiv och tredje personens så får läsaren en bättre inlevelse och uppfattning av bokens handling och mening samt under läsandet kan man dra flera egna teorier som får läsarens funderingar att höjas ytterligare samt trigga de att fortsätta med läsandet för att ta reda på det svaret man ytterst vill få reda på. Ett exempel på detta är Håkans underliga förhållande med Eli. Varför underkastar sig han inför henne och varför tillåter Eli detta?

Men den allvetande berättar perspektiven kan även ge ett negativt intryck. Genom att få mer upplysning om en karaktär, kan detta vanligtvis leda till vissa missbedömningar som exempel, förvirring om vem som är huvudkaraktären. Men genom att skriva mer om Oskar och balansera den resterande skrivningen åt de andra karaktärerna, beroende på om de går igenom viktiga händelser så får man den perfekta balansen som John Ajvide Lindqvist vill åstadkomma.

Vissa tankar och motiv kan igenkännas av många och de samtliga karaktärers situation är något som alla en gång har genomgått i sitt liv. Om man nu ska ta ett exempel så kan man se från Elis och Oskars perspektiv då de känner sig väldigt utsatta och inte som alla andra vilket många har upplevt tidigare på olika sätt. Man känner sig utestängd, isolerad, utstött och bara vill vara som alla andra. John Ajvide Lindqvist använder vid jämna mellanrum, den allvetande personens perspektiv för att därutöver ge läsaren en bättre ”kontakt” med karaktärerna genom att ha tillgång till deras tankar, motiv samt kunna förstå deras ställning och förhållande. I och med att många av personerna i boken har en viktig roll så måste man beskriva de utförligare för läsaren vilket man gör genom att använda de två nämnda perspektiven som John använder, så att man kan förstå den fullkomliga bilden som han vill få ut. Ifall man endast skulle kunna ha tillgång till Oskars tankar så skulle man inte få den verkliga bilden av bland annat Eli, Lacke, Virginia och Håkan. Tolkningen av slutet kan därför misstolkas.

Av: Akram Chelong