I den här boken använder sig författaren av flera olika berättarperspektiv. Dock är det huvudsakligen använda berättarperspektivet den allvetande berättaren med inslag av främst tredje personperspektiv men även ytterst lite första personperspektiv. Jag tycker personligen att John Ajvide Lindqvist balanserar dessa tre berättarperspektiv på ett bra sätt. Jag har alltid tyckt att en bok blir som bäst när den skrivs från den allvetande berättarens vinkel. Man kan känna en mystik genom att få en historia berättad från ett utifrånperspektiv men det känns ändå som att boken får ett helt annat djup genom att man får tillgång till olika karaktärers tankar och motiv bakom deras handlingar samtidigt som man som läsare får en bra överblick av alla händelser.

 Boken är annorlunda på det sättet att vi får tillgång till de flesta personernas tankar vilket gör att man får en viss förståelse för alla karaktärers handlingar och även känner sympati med dem. När en bok är uppbyggd på det här sättet finns det inga tydligt onda och goda personer, alla blir en grå massa av egenskaper som innefattar både gott och ont. Självklart finns det dock vissa personer som man som läsare sympatiserar mer med än andra i det avseendet att man har lättare att förlåta deras ”sämre” egenskaper och handlingar. Till exempel gör Ellie vissa oförlåtliga saker som att döda Jocke, men på något sätt kan man ändå förlåta henne när man senare i boken får reda på hur hon har blivit som hon är.

Det är ganska finurligt av författaren att blanda in så många personer och deras tankar eftersom man genom att få reda på dessa som läsare mycket lättare kan sätta sig in i en karaktärs personlighet och känna igen sig själv i deras tankar. Till exempel hade jag aldrig kunnat förstå hur Conny kunde vara så genomrutten som person och mobba någon annan som inte gjort honom någonting överhuvudtaget om det inte hade varit för att jag fick reda på hans livsförhållande och tankar kring saker och ting. Som vanligt är det den som mobbar som egentligen mår sämst av det han gör.

Jag tror att författaren har valt att använda sig huvudsakligen av den allvetande berättaren som berättarperspektiv eftersom det perspektivet på något sätt rättfärdigar hela hans tanke med denna banbrytande roman, som jag tror är en stark huvudstory som kompletteras med flera intressanta sidospår och en unik uppbyggnad av karaktärer där flera olika figurer tävlar om att vara huvudkaraktär och stå i centrum. Detta uppnås genom att vi hela tiden får reda på en viss händelse genom flera olika karaktärers perspektiv. Vi får reda på hur olika personer uppfattar samma situation.

På det stora hela tycker jag att Ajvide Lindqvist har lyckats strålande med berättandet i denna roman. Det hela känns både balanserat och lättgenomläst såväl som att boken är mycket spännande och intressant.

Niclas G

Uppgift 4

Bokens utspelar sig i Blackeberg som är en liten fattig förort till stadsdelen Bromma i Stockholm. Blackeberg är en arbetarklass förort som är byggt på 50-talet. Staden Blackeberga finns på riktigt och är definitivt verklighetstroget beskrivet i boken. Blackeberg som författaren John Ajvide Lindqvist beskriver som en fattig förort med mycket skog och grönska runt om sig stämmer väl in i verkligheten. På 1950-talet då Blackeberga byggdes var tanken att det skulle bli en fridfull förort med naturen som huvudsyfte.  Jag tycker att författaren är mycket precis och detaljrik i sin beskrivning av de olika platserna Oskar, Eli, Lacke och Virginia besöker. Ett bra exempel är ”När det första gryningsljuset rann in mellan gliporna i persiennen och träffade Virginias handflata som en brännande het glödlampa”. Det är en utomordentlig formulering anser jag. Den detaljrika beskrivningen författaren gör i det exemplet gör allting mera verklighetstroget och realistiskt.

 I boken utnyttjar författaren naturen och den dystra miljön som en av flera skräckfaktorer.  Blackeberga är genialisk plats för en skräck bok att utspela sig. Skogen är perfekt plats för Håkan och det gör hans mord ännu mer horribla. Händelseförloppet i boken utspelar sig endast under en månads tid, vilket jag personligen anser är mycket duktigt av författaren att hinna alla dessa händelser. Handlingen i boken utspelar sig i början av 80-talet, det finns en del faktorer som talar för det. Den ena faktorn är ätt personerna i boken inte använder sig av någon som helst teknisk utrustning så som mobiltelefoner och dylikt.  Den andra faktorn som spelar roll är att författaren själv nämner i början av boken vilket år och datum det är. Händelserna i boken sker mer eller mindre samtidigt. Författaren förflyttar perspektivet mellan olika samtida händelser på ett fantastiskt sätt enligt mig. Detta är en bidragande effekt till de verklighetstrogna bilder författaren försöker att måla upp för en.  

Carl

Bokcirkel 4: TEMA

Tema kallas berättelsens grundtanke, d v s den stora bärande tanken i berättelsen. Många författare utforskar samma tema i bok efter bok. Temat kan man ringa in genom att fråga sig vad det är författaren vill ha sagt med verket. Det kan därför se lite olika ut beroende på vem som analyserar texten. Ex på tema kan vara: Hämnd, krig, kärlek, hopp, utanförskap osv.

Diskutera följande frågor: Vad är det övergripande temat i romanen? Finns det ”underteman”? Vad tror du författaren vill ha sagt? Underbygg dina argument och analys med konkreta exempel ur texten.

Bokens huvudtema anser jag vara utanförskap på grund av att övervägande del av de personer som framstår i boken har en bristande förmåga att kunna anpassa sig i samhället. Oskar, Eli, Håkan, Lacke, Virginia, Oskars pappa, Gösta med katterna och många fler upplever jag ha ett stort utanförskap från samhället. Boken framför att det är en mängd olika personligheter som befinner sig i ett utanförskap och inte endast en särskild grupp av personligheter som ofta på ett förenklat sätt anses som ”de i utanförskap”, om man blir frågad hur en person i utanförskap ser ut så tror jag att många hade svarat ungefär samma sak, arbetslösa utan eller med väldigt låg inkomst, långt ovårdat hår, slitna kläder och skor. Personer som många skulle kalla luffare eller liknande, det är i alla fall min första tanke när jag hör ordet utanförskap. Detta är en bra verklighetsskildring som får läsarna att vidga sina tankar om personligheter och att även de med en stor umgängeskrets kan känna sig utanför på andra sätt, som t.ex. Tommas gör när hans mamma gifter sig med en ny man och tommas sitter nere i källarutrymmet och sniffar lim. Utanförskapet driver många av dom mot varandra och skapar relationer där sedan många underteman kommer fram. Kärlek, Lacke som ligger bredvid Virginia in i det sista. Håkan som mördar, samlar blod och tillslut offrar sig själv för att skydda sin älskade Eli. All kärlek blir på ett eller annat sätt olycklig kärlek vilket jag tror att författaren vill förmedla. Förutom kärlek är det väldigt mycket hat i boken, en person som dödar andra människor och tömmer dem på blod är ingen omtyckt person i mina ögon, särskilt frustrerad blir Lacke när hans bästa och nästan enda vän Jocke blir dödad. Boken är i mina ögon fruktansvärt olycklig, endast små glimtar av glädje beskrivs men ofta övergår denna kortvariga lycka till någonting negativt. I dagens samhälle är man i stort behov av kontakter, komma med i förstalaget i fotbollsklubben, praktikplatser, arbeten, bostäder och mycket mer. Jag tror att författaren vill förmedla en känsla av detta. Genom att låta ”den rätte komma in” i sitt liv kan man antingen tjäna massor på det som i Oskars fall eller som i Jimmys fall när han låter sin bror hjälpa till och det inte slutar lika lyckligt i längden.
Böcker är ett bra sätt att beskriva andras tankar och känslor, saker som tillexempel är svåra att beskriva i film och därför tror jag att författarens huvudsyfte var att förmedla känslor mer än att förmedla själva ”vampyraction” som beskrivs mer i filmer. Jag tror att det är svårare att beskriva utanförskap i bild än vad tex kärlek och våld i kärlek och våld är det i grunden endast en känsla medan i utanförskap kan det vara en mängd olika känslor som flyger genom kroppen. Boken beskriver inte heller kärleken så ingående, som ex när Eli ligger i Oskars säng så beskrivs ytterst lite kärlek i deras tankar. I scener om mobbing och utanförskap beskrivs betydligt mycket mer tankar och känslor så enkelt sagt så tror jag att eftersom författaren lägger ner mer tankar vid mobbig och utanförskap än vid kärlek, våld osv så är det hans huvudtanke.
Simon Nexbo

Uppgift 3

Författaren använder sig av plaster som finns på riktigt. För mig gör detta väldigt mycket för boken, på ett positivt sätt eftersom att jag har varit på en del av dessa platser i Stockholm. Dock har jag varit där under senare tid så jag kan tänka mig att det har utvecklats en del sedan tidsperioden som beskrivs i boken.  Något som man också märker är att det är i förorten det händer. En ganska ”bortglömd” förort där det inte händer så mycket utan det är de vanliga rutinerna varje individ följer var för sig. Jag får i alla fall den uppfattningen, inte minst av Jocke, Lacke och deras gäng som hänger på samma pub var och varannan dag alltid. Jag tycker om att boken är så pass verklighetsrelaterad fastän att det är en så orealistisk historia, eftersom den innehåller vampyrer.  Jag gillar verkligen hur författaren har jobbat fram det realistiska i boken så att det känns realistiskt fastän att den innehåller vampyrer.

 Något som utmärker sig väldigt klart och tydligt är att boken utspelar sig under 80-talet när man bland annat pratar om ”ryssen” och det kalla kriget talas det också om. Man använder inte heller, eller ens pratar om Internet och mobiler utan det är faktiska möten som gäller.

Författaren använder sig också av att berätta om olika händelser som utspelar sig under samma tid på dagen på ett mycket bra sätt. Han avskärmar händelserna med en liten punkt enbart men man vet direkt att man byter överblick till ett annat ”sällskap” eller umgänge. Författaren använder också kronologisk ordning på händelserna och har varken några större fram- eller tillbakablickar.

Boken utspelar sig ungefär över 25 dagar vilket är väldigt intressant då författaren ändå får med så pass mycket under denna relativt korta tidsperiod.

NJ

Miljö, tid och rum (3)

”Blackeberg. Man tänker kanske kokosbollar, tänker kanske knark ”Ett anständigt liv.” Tänker tunnelbana, förort. Sedan tänker man inte så mycket mer. Bor väl folk där, som på andra platser. Det var ju därför det byggdes, för att folk skulle ha någonstans att bo. Ingen naturlig framväxande plats, nej. Här var allting indelat i enheter från början. Folk fick flytta in i det som fanns. Betonghus i jordfärger, utslängda i grönskan. När denna historia utspelar sig har Blackeberg som ort existerat i trettio år. Man skulle kunna tänka sig en pionjäranda. Mayflower; ett okänt land. Ja. Föreställa sig de obebodda husen som väntar på sina människor. Och där kommer de!”

När händelsen utspelar sig är vi i Sverige, framförallt i Stockholm och året är 1981. John Ajvide Lindqvist har varit tydlig med var, när och hur länge verket förflyter. Romanen utspelar sig mellan 21 oktober och 12 november, ungefär tre veckor. Den tidsrymd känns realistisk med tanke på vad som sker i boken. Ramverket kan liknas vid en dagbok eller en journal där varje kapitel är daterat. Händelseförloppet presenteras i kronologisk följd, men från olika perspektiv. Även samma händelse beskrivs från olika håll vilket gör att miljö, tid och rum känns större.

Realism och romantik om vartannat, så skulle vi beskriva boken. Berättelsen utspelar sig på verkliga platser. Blackeberg, Vällingby och Hässelby är samhällen som existerar, vilket gör att det känns närmare, mer tätt inpå oss. Bilden som de flesta har av en stockholmsförort är också väldigt tydlig och enkel att relatera till. Höghus och betong, grått och utsatt, en aning bortglömd. Man ska dock inte tro att det bara är negativa företeelser. Man stöter även på guldkorn, som exempelvis hos Oskars pappa. Hur han beskriver det lilla samhället, de små vägarna och huset med meningar som ger en varm känsla. Många händelser när det gäller framförallt känslosamma händelser är så detaljerat beskriva att omgivningen, det gripbara, substantiva, blir suddigt. Miljöbeskrivningen har även en symbolisk funktion, både med karaktärernas egenskaper och med själtillstånd. När Oskar är dyster känns världen gråare, mer skräckinjagande medan när han känner sig oövervinnlig så känns världen så liten, och får en annan form av belysning, ljusare, lättare. Men boken består inte bara av en realistisk skildring. Romantiken kommer in i bilden. Vampyrer, något övermänskligt. Det gör att miljö och tid på något sätt känns missanpassat men samtidigt så felfritt. Dagens människa som ständigt letar efter nya kickar, möjligtvis förhoppningar om att det otänkbara ska inträffa. I denna bok, får man minst sagt ett möte med något otänkbart.

Relationerna som karaktärerna har till sig själva men även till andra speglas också ganska väl, vilket gör att tid och rum på ett sätt blir obegränsat, Det är frågor som alltid finns med oss, dilemman eller frågor som aldrig går ur tiden. Som Virginias och Lackes relation, hur två personer kan känna samma sak men ändå inte vara på samma nivå. Hur Jocke vill ändra sitt liv, bryta sig loss och frigöra sig från måsten. Göstas liv som liknas vid en människas förfall, Morgan som är den inbundne och i Håkans fall, hur kärlek kan få en att göra de mest absurda handlingar. Även huvudkaraktären Oskar, hur han mobbas och misshandlas både verbalt och fysiskt. Men även hur hans mamma och pappa på något sätt glömmer bort, eller inte vill se vad som egentligen händer Oskar. Det finns så många karaktärer, så många att känna samhörighet till. Därav får tid och rum en känsla av oändlighet.

Johns val av miljö, tid och rum är något annorlunda. Hans sätt att beskriva och framföra sakerna ger någon mindre form av adrenalinkick och gör att man skyndar sig lätt genom raderna för att kunna byta blad. John är en författare med stil och fantasi, en ruskigt bra bok.

Låt den rätte komma in (3) – Frida

Händelserna i boken ”Låt den rätte komma in” utspelas i en mycket vardaglig miljö. Ställen och platser där vi alla varit någon gång och därför kan relatera till. Några exempel är, i en skola, en skog, ett omklädningsrum och en lägenhet. I slutet av boken har författaren skrivit att klimatet under november 1981 var en ovanligt mild vinter och att han tagit sig friheten att sänka temperaturen några grader.

Boken utspelar sig i den verkliga orten Blackeberg, en bestämd geografisk plats. Boken går dock inte in på djupet med gatunamn och liknande. Författaren väljer istället att beskriva bestämda platser som upprepar sig, ex. ”badrummet” och ”inte det svarta rummet”.

Miljöskildringen i boken beskrivs ganska ingående och förklaras på ett bra sätt så att man får en bra förståelse om hur platsen ser ut och sedan själv får fantisera fram detaljer och själv skapa sig en bild. Ett exempel från s. 350 är ”Tommy satt stilla, tryckt mot hörnet… När han hörde källardörren smälla igen vågade han släppa ut luften i en lång flämtning som rullade längs betongväggarna, dog ut”. Själva miljöbeskrivningen är helt verklighetstrogen till skillnad från många av händelserna.

Miljöbeskrivningen har även en symbolisk funktion i romanen då den exempelvis kan kopplas direkt till karaktärernas själstillstånd. Ett exempel från s. 287 är ”De snabbt läkande såren, solens inverkan på hennes hud, blodet. Hon sa de högt. Jag är en vampyr”. Här får man en inblick av att solen (en del av miljön) fungerar som en symbol för vampyrerna. Alltså framhäver miljön hennes annorlunda egenskaper. Att författaren beskriver Blackeberg som en kall mörk förort, gör det kanske inte till ett idealställe att växa upp på som i sin tur kanske lett till att Oscar är som han är. Ensam och mobbad. Men också till att många andra personer i berättelsen är som dom är.

Genom att läsa kapitelindelningens rubriker blir man upplyst om att boken utspelar sig under 1981 mellan den 21:e oktober och 13:e november, alltså lite mer än två veckors tid. Rubrikerna visar också att skeendet presenteras i kronologisk följd. Det finns emellertid skeenden där författaren växlar mellan olika tidsplan genom tillbakablickar och framåtblickar. Ett exempel på en tillbakablick är då Elis och Oscars läppar möts och Oscar får en kännedom om Elis förgångna liv. Framåtblickarna är inte lika tydliga men vi i min grupp anser att dom finns. Kanske inte riktigt i form av en framåtblick men författaren beskriver några gånger hur någon av personerna tror att de kommer att se ut längre fram i tiden, exempelvis senare på kvällen eller nästkommande dag.

På s.316 framställer författaren flera simulanta skeenden och scener. ”Klockan är halv nio, söndag kväll. Samtidigt som ambulansen med Virginia och Lacke kör över Tranebergsbron, samtidigt som polismästaren i Stockholms län håller upp ett fotografi inför de bildhungriga journalisterna, samtidigt som Eli väljer en klänning ur Oscars mammas garderob, samtidigt som Tommy klämmer ut kontaktlim i en plastpåse och andas in den ljuva domningen och glömskan djupt genom näsan, samtidigt som en ekorre, som den första levande varelsen på fjorton timmar, se Håkan Bengtsson, håller Staffan, en av dem som sökt honom, på att hälla upp te.”

Författarens val av miljö samt tid och rum ger mig som läsare en verklighetstrogen känsla trots att boken delvis handlar om vampyrer. Som jag skrev tidigare kan man lätt relatera till flera platser och kanske rent av någon av personerna i boken vilket gör det lättare att leva sig in i berättelsen. Som läsare påverkas jag av tiden mellan oktober och november och föreställer mig det hela utspelas under ganska kyliga, och mörka förhållande. 1981 får mig att reflektera över bristen på teknik som datorer och mobiltelefoner. Vid ett tillfälle när Oscar bestämmer sig för att rymma från sin pappa till sin mamma måste han lifta och jag tänker att han måste ha känt sig förvirrad när han inte så lätt kunde förmedla sig och lika lätt ta sig från plats till plats på ett enklare sätt. Själv hade jag använt mobilen för detta.

LÅT DEN RÄTTE KOMMA IN BOKCIRKEL 2

Den tredje personens perspektiv samt den allvetande berättarens perspektiv anser vi att John Ajvide Lindqvist använder under hela bokens gång och man kan finna de tydliga faktorerna ständigt mellan texterna. Vid de olika styckeindelningar i boken så ändrar han oftast karaktärerna vilket medför ändring av tid och rum men dels de olika karaktärernas tankar och motiv. Ett tydligt exempel på detta, är när Oskar funderar kring Elis sanna bakgrund efter den otäcka incidenten i soprummet. Där kan man läsa om hur Oskar närmar sig Elis sanna identitet vilket oroar honom oerhört mycket. Vid nästa styckeindelning använder sig John för att fokusera mer på Virginias underliga känslor efter överfallet av Eli. Övergången täcker de väsentligaste faktorerna för den allvetande berättar perspektiv då både parterna inte befinner sig på samma plats, tids ändring och uttrycker sina egna tankar. Men vid vissa tillfällen så används endast den tredje personens perspektiv då läsaren får med hjälp av sin fantasi samt tidigare händelser tolka vissa situationer själv.

Genom att använda den allvetande berättarens perspektiv och tredje personens så får läsaren en bättre inlevelse och uppfattning av bokens handling och mening samt under läsandet kan man dra flera egna teorier som får läsarens funderingar att höjas ytterligare samt trigga de att fortsätta med läsandet för att ta reda på det svaret man ytterst vill få reda på. Ett exempel på detta är Håkans underliga förhållande med Eli. Varför underkastar sig han inför henne och varför tillåter Eli detta?

Men den allvetande berättar perspektiven kan även ge ett negativt intryck. Genom att få mer upplysning om en karaktär, kan detta vanligtvis leda till vissa missbedömningar som exempel, förvirring om vem som är huvudkaraktären. Men genom att skriva mer om Oskar och balansera den resterande skrivningen åt de andra karaktärerna, beroende på om de går igenom viktiga händelser så får man den perfekta balansen som John Ajvide Lindqvist vill åstadkomma.

Vissa tankar och motiv kan igenkännas av många och de samtliga karaktärers situation är något som alla en gång har genomgått i sitt liv. Om man nu ska ta ett exempel så kan man se från Elis och Oskars perspektiv då de känner sig väldigt utsatta och inte som alla andra vilket många har upplevt tidigare på olika sätt. Man känner sig utestängd, isolerad, utstött och bara vill vara som alla andra. John Ajvide Lindqvist använder vid jämna mellanrum, den allvetande personens perspektiv för att därutöver ge läsaren en bättre ”kontakt” med karaktärerna genom att ha tillgång till deras tankar, motiv samt kunna förstå deras ställning och förhållande. I och med att många av personerna i boken har en viktig roll så måste man beskriva de utförligare för läsaren vilket man gör genom att använda de två nämnda perspektiven som John använder, så att man kan förstå den fullkomliga bilden som han vill få ut. Ifall man endast skulle kunna ha tillgång till Oskars tankar så skulle man inte få den verkliga bilden av bland annat Eli, Lacke, Virginia och Håkan. Tolkningen av slutet kan därför misstolkas.

Av: Akram Chelong

Bokcirkel nr. 3

Till skillnad från handlingen är miljöerna i boken verklighetstrogna. De enda platserna som inte är verkliga är de som Oskar upplever i sin fantasi när han kysser Eli. Det är ju inga platser karaktärerna är på, utan är ställen som någon upplever via sina tankar.

   Vi får läsa om flera olika människors vardag under loppet av en månad. Både personerna vi får läsa om och händelserna de är med om är väldigt olika. Däremot är miljön och de geografiska ställena densamma. Historian utspelar sig i en förort till Stockholm, Blackeberg. Vi får en tydlig bild av staden via de olika karaktärerna eftersom de inte besöker samma platser. T ex är Lacke och hans gäng mycket på Blackebergs krog. Oskar är i skolan, på lekplatsen och i badhuset. Blackeberg beskrivs även när karaktärerna förflyttar sig från en plats till en annan. Författaren ger även läsaren en ingående beskrivning av Tranebergsbron samt lite beskrivningar hur man tar sig till och från Blackeberg via buss och tunnelbana. Avståndet till Oskars pappa och till Stockholm beskrivs även i boken och på så sätt uppfattar vi att Blackeberg är en verklig plats.

  Om storyn hade utspelat sig på sydpolen eller på andra sidan jordklotet i ett okänt land hade boken inte varit lika intressant enligt mig. Den hade blivit för overklig. Men nu finns platserna på riktigt och miljöbeskrivningarna är så pass bra och verklighetstrogna att man börjar fundera på om vampyrer faktiskt existerar. Dessutom sker händelserna inom normala tidsgränser och historian (bortsätt från vampyr biten) känns verklighetstrolig.

   Som nämnts tidigare har vi fått läsa om staden i helhet. Vi har läst om bostadsområdet, sjukhuset, affären osv., men författaren har även valt att fördjupa sig inom platserna. Ta exempelvis bostadsområdet där Oskar, Lacke och Tommy bor. Där har Eli och Oskar visat oss att det finns en lekplats med en klätterställning. De har också visat oss att lägenheterna har balkonger. Dessutom fick vi läsa om källaren och soprummet. Karaktärerna har även beskrivit avståndet till kiosken, skolan och tunnelbanan.

   Med tanke på att vi får besöka så pass många platser är de beskrivna olika ingående. Lindqvist ger oss en hel del information men låter oss bestämma findetaljerna. Om jag återgår till exemplet bostadsområdet så har vi inte fått veta hur höga husen är, hur husen står gentemot varandra och vilken färg de har. Jag ser höghusen som gråa och att de har åtta våningar, en plats som jag ser som ett slumområde. Tack vare författarens beskrivning har jag automatiskt återkopplat boken till denna plats som ligger i utkanten av Malmö.

   Förutom att man får en tydligare bild av platserna får man även en bättre inblick av karaktärerna tack vare miljön. Gösta är ett bra exempel, första gången vi möter honom är när han sitter på krogen med sina kompisar. Han stinker urin. Som läsare trodde jag att han var uteliggare och hade kissat på sig. När Lacke och hans gäng sedan besökte Göstas hem så bodde där flera katter och det framgår ganska tydligt att han är en sann kattvän. Man inser hur skabbigt Gösta bor och förstår också varför han inte vill ta kontakt med polisen. Jag tycker det är lite typiskt en udda människa att bo med så många katter och tycker därför det känns rimligt att Gösta är en alkoholist.

   Vädret i boken visar att det är en kall och ruggig vinter (typiskt skräck och romantiken) . I början av varje kapitel visar författaren att det är en ny dag, eller som i somliga fall att det är kväll. Där står även datum så vi vet att händelserna utspelar sig i oktober och november någon gång på 1980-talet. Händelser utspelar sig på olika tider på dygnet, vilket gör att boken känns mer levande. Även perioden och tiderna för händelserna känns realistiska.

   Nästan hela boken är i kronologisk ordning, du får läsa om scenerna i rätt ordning under kapitlets datum. Lindqvist använder sig också av retrospektion. T ex börjar Håkan tänka tillbaka på den skolan han blev avskedad från för att han var pedofil. Då förstår man att det var därför han åkte till biblioteket i början av boken och att det framförallt var därför han bodde tillsammans med Eli. En annan tillbaka blick är när Tranebergsbron beskrivs, man får först vara med om när den invigdes och sedan slungades man in i storyn där mannen som varit på dejt fick syn på Håkan. Det finns inga framåtblickar i boken.

     Det som är speciellt för just denna bok är att alla scener är simultana skeenden. Som jag nämnt tidigare så skiftar boken mellan ett flertal personer och under samma dag och tid gör dessa personer olika saker. Det tycker vi gör boken mer levande och intressant. Det är intressant att se samma händelse från en annan synvinkel. Du får även då en annan uppfattning om personerna och känner lättare sympati för alla. Det hade varit tråkigt om man bara hade läst om Oskar och bara fått höra Oskars version av berättelsen.

Caroline

Bokcirkel 3: Miljö, tid och rum

I vilken miljö utspelas händelserna i romanen? Är platsen/platserna geografiskt bestämda eller

obestämda? Påhittade eller verkliga? Hur detaljrik/noggrann/verklighetsnära är miljöskildringen? Har miljöbeskrivningen en även en symbolisk funktion i romanen? (Kan den kopplas till karaktärernas egenskaper eller själstillstånd?)

Var i tiden är vi? Går det att utläsa och hur i så fall? Hur lång är romantiden, dvs. den tid som förflyter i verket? Presenteras skeendet i kronologisk följd eller växlar författaren mellan olika tidsplan genom tillbakablickar, framåtblickar o.d.? Försöker författaren framställa flera simultana skeenden och scener?

Hur påverkar författarens val av miljö (samt tid och rum) dig om läsare?

Uppgift 2

I ”låt den rätte komma in” skulle jag och Christoffer säga att den allvetande berättaren dominerar här. Däremot händer det ibland att meningar är berättade i jag form. Dessutom är det en karaktär som lämnas ute och beskrivs inte av en berättare utan i tredje person utifrån en annan karaktärs tankar.
Om Oskar berättar en allvetande berättare som vet allting, även så med Håkan. Alltså de viktigaste karaktärerna i boken. Men en allvetande berättare är också en form av tredje person. Däremot är Eli inte berättade av någon berättare utan är beskriven genom Oskar och Håkans tankar. Därigenom får man en mystisk uppfattning av Eli, en karaktär som man inte lära känna genom hennes egna tankar (genom halva boken).
I den här formen får vi veta väldigt mycket om karaktärerna, berättaren beskriver känslor och tankar, men dessa utifrån. Även fast vi får uppleva karaktärerna utifrån, av en allvetande berättar, får vi reda på lika mycket som om det hade varit i första person. Skillnaden är han/hon och jag. T.ex. ”han kände en brännande känsla” och ”jag kände en brännande känsla”. Vi får lika mycket information vid båda teknikerna.
Hade det varit så att boken varit skriven i första person från början till slut hade det varit svårt att följa berättelsen eftersom det är så många karaktärer och ”scener”. Skulle varje ny karaktärskiftning börja med ”jag” skulle man inte veta vem ”jag” var. Då skulle författaren behöva få fram vem ”jag” är i varje text. Det hade varit väldigt ineffektivt. Det hade fungerat om en karaktär skrivits i första person, som t.ex. Oskar. Men då skulle han vara den allvetande berättaren och vet allt om allas känslor och det är inte vem Oskar är.
Genom att läsa texten genom en allvetande berättares ord, tycker vi, gör den mer filmisk eftersom man tänker ”han lägger handen över pojkens mun”, han gör det. Man ser en man framför sig samtidigt som man vet hans känslor. Det hade varit annorlunda om det stod ”jag lägger handen över pojkens mun”, det känns mer som en mördares dagbok och att man ska se sig själv i den karaktären.

Den kursiva texten som kommer lite då och då är skriven i första person. T.ex. på sida 252, ”det här är min fritid, och det här är nåt jag gör enbart för nöjes skull”.

Om jag nu jämför två meningar, den ena från boken, den andra har jag gjort om till första person. S. 230.
Allvetande berättare: - ”Andedräkten stod i vita moln ur hans mun men han frös inte. Efter tio minuter var Oskar nere vid affären.”
Första person: ” Andedräkten stod i vita moln ur min mun men jag frös inte. Efter tio minuter var jag nere vid affären”

Det första exemplet får man reda på vem det handlar om i andra meningen. I det andra exemplet vet vi fortfarande inte vem det handlar om. Här ska författaren vid varje karaktärskifte få fram vems tankar det egentligen är. Krångligt? Ja. De kursiva meningarna förvirrar dock inte eftersom vi förstår och vet redan vem det är som tänker. Därför tycker vi att han valt den mest effektiva berättare för boken i sin helhet.

Bokcirkel 2, Låt Den Rätte Komma In

Efter diskussion fram och tillbaka kom vi fram till att boken; ”låt den rätte komma in” är skriven i tredje person med inslag av den allvetande berättaren. Den är skriven från ett utifrånperspektiv där vi utan information om tankar och känslor får bilda vår egen uppfattning, alltså tredje person. Men då och då får vi faktiskt reda på karaktärernas känslor och dess tankar, men obegränsad av tid och rum, alltså den allvetande berättaren. Vissa händelser i boken är väldigt ytligt beskrivna då man får ta användning av sin fantasi och tidigare erfarenheter för att kunna tolka. Andra delar av boken är mycket detaljerat beskrivna, ett bra exempel på detta är när vi får följa en händelse genom en ekorres ögon.

John Ajvide Lindqvist skriver med mycket inlevelse i texten. Vi får en klar bild över hans beskrivningar av vad som händer, hur det ser ut och vilken känsla som uppstår. Historien förmedlar en väldigt stark känsla vilket gör att det bildas sympati till de olika karaktärerna. Även om dessa gör hemska och elaka saker tycker vi fortfarande om personerna och ”hejar” på dem. Exempel på detta är Eli, även att hon är vampyr och dödar andra människor hatar vi inte henne utan tycker fortfarande om henne. Vi tycker synd om henne när hon inte fått blod på länge och blir svag, men även på grund av den ensamhet hon lever i. Vi tycker också synd om Oskar även att han stjäl saker. Hans utanförskap sätter starka känslor och det spelar nog ingen roll vad han än hade gjort, för vi skulle fortfarande stå på hans sida. Detta gäller även Håkan kom vi fram till i gruppen, man kan känna en viss sympati för honom trots alla hemskheter han gjort. Det är som om man får en nära relation till var och en av karaktärerna vilket vi tycker är mycket intressant och skickligt gjort av författaren.

Det som är lite extra intressant med boken är att den är uppdelad på ett sådant sätt att vi först får följa en person genom en händelse för att därefter få följa nästa person och dennes synvinkel genom samma händelse. Det kan låta som om det blir tråkig upprepning, men vi tycker att författaren har lyckats väldigt bra och man får mer förståelse. Om något varit lite oklart tidigare får man detta förklarat för sig efter att ha fått reda på bådas synvinklar. Det skulle kunna beskrivas med små ”aha-upplevelser”. Tillexempel om Eli gör på ett visst sätt och man inte riktigt förstår får man detta förklarat för sig när man följer Oskars synvinkel genom händelsen. Detta sker även ofta mellan Virginia och Lacke.

Skrivsättet gör att man dras in i historien och kan följa den på ett flytande och tilltalande sätt. Ajvide Lindqvist har en förmåga att locka fram ens tankar och få en till att använda sin fantasi. Det gör att man kan leva sig in i historien på ett nästan verkligt sätt. Det är gentolkning på hög nivå. Han har även en förmåga att på ett lysande sätt blanda tredje persons berättarstil med den allvetande berättaren. Ett flyt upplevs mellan stilarna vilket likaså blir mycket tilltalande. När man får reda på händelser utifrån olika perspektiv blir historien genast mer tänkvärd. På detta sätt får vi reda på hur olika personer tänker och tycker om saker och ting vilket förstärker intresset att läsa vidare. Vi tror just att han har valt att skriva på detta sätt för att fånga läsaren från första stund och få denne insatt. Det är inte helt lätt men vi tycker att han har lyckats.





Joy B Canderudh, SP3K