Omslaget var vi överens om att det kändes som en vanlig svensk deckare till utseendet. En mörk skog med den ”normalt” dödade personen. Amanda var till och med helt säker på att det skulle stå Henning Mankel eller liknande under titeln när hon först såg boken.
Omslaget var alltså väldigt missvisande och man trodde att boken skulle vara en realistisk historia, men så var ju inte fallet och ju längre man kom in i handlingen desto mer fel visste man att man hade.
Titeln är för dem som är insatta i Vampyrhistorier solklar i sin betydelse då en vampyr måste be om lov för att komma in i ett rum. Om man inte hade det klart för sig kunde man lätt tro att det skulle menas med att låta den rätte komma in i hjärtat. Dubbla budskap kanske?
I början av läsandet kändes det som vi alla i gruppen trodde och beskrivandet av Blackeberg kändes som bakgrundfakta till det mord man skulle få se. Ännu mer rätt kändes det att man hade när polisen Gunnar introducerades. Han var ju Wallander…
För övrigt kastades man in i berättelsen vilket gjorde att man fastande snabbt för karaktärerna och de konflikter som utspelades.
Ensamvarg, mobbad, dagdrömmare, tjuv; ord som man rättvist skulle kunna beskriva Oskar. En person som inte har någon att verkligen prata med, syns tydligt med att hans kissproblem hanteras med hjälp av den egenhändigt tillverkade ”pissbollen”. Hans ensamhet leder till de tankar som han har för sig själv om hur han t.ex. skulle vilja veta hur det är att döda en annan människa. Oskar är den person man kommer närmast under den första delen.
Eli kan beskrivas som mystisk, liten, ovårdad och enligt Oskar väldigt vacker. Eli beter sig väldigt hemlighetsfullt
Håkan är för oss ett pervo, han har inga vänner och verkar ärrad av sitt förflutna. Han gör verkligen allt för Eli – hans älskade.
Successivt under berättelsens gång får man fler och fler ledtrådar om att det handlar om vampyrer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar